Dag 5 forts.
Internet och även sms har också använts för att sprida information som de officiella nyhetskanalerna inte tagit upp. Information om bland annat SARS spreds via både internet och sms långt innan krisen erkändes av myndigheterna. Flera personer har också dömts för den informationsspridningen och anklagats för att ha spridit lögner och felaktig information, eftersom myndigheterna fortfarande ser det som mycket viktigt att ha kontroll över informationen i osäkra situationer, så att landet och förtroendet för partiet inte vacklar i stabilitet.
Trots all denna censur är internet det ojämförligt friaste mediet i Kina idag. Här finns möjlighet för en friare diskussion än i etablerade medier, och så länge man undviker känsliga ord och direkt regimkritik så kan till exempel inlägg i diskussionsforum gå igenom och ligga kvar länge. Det är heller inte omöjligt att hitta information om man vet var man ska leta, och som det så ofta är med censur så är många väl medvetna om vad det är som är censurerat. För de som är verkligt intresserade av ämnen som anses olämpliga finns det förstås möjligheter – det stora problemet är att det saknas möjligheter för de som inte är specialintresserade av till exempel mänskliga rättigheter att hitta ingångar till ämnet.
Dag 5
Kontrollen genomförs till exempel genom olika filter som ger en möjlighet att filtrera bort vissa nyckelord eller teman, ofta fastnar ord som demokrati, Tibet, Falun Gong, 4 juni. En annan vanlig metod är att blockera sidor eller delar av sidor så att användarna inte kommer åt dem – Amnestys sidor är blockerade, men också ofta stora utländska nyhetssidor eller de delar på sidorna som handlar om Kina. DNS-kapning är en annan metod som gör att om man försöker komma in på en olämplig sida blir man omdirigerad till en annan eller får upp ett felmeddelande, vilket göra att det är svårt att se att sidan faktiskt är censurerad och inte bara felaktig.
Censuren kräver en avancerad teknik, och mycket av den tekniken som används av myndigheterna har utländska företag bistått med. Utländska företag har också bidragit med tekniker och underlättat censuren genom att skriva under självcensuravtal, något som är särskilt allvarligt när det gäller till exempel sökmotorer.
Dag 4
Hejhej bloggen, här kommer fortsättningen på gårdagens arbete.
Den kinesiska regimen blev dock inte mjukare mot rapporteringen i media. Journalister anklagas ofta för att ha publicerat konfidentiell information eller för att ha publicerat lögner. Journalister och redaktörer kan också tvingas avgå eller hotas och trakasseras.
Möjligheten att öppnare rapportera om sociala missförhållanden har dock lett till faktiska förändringar av det kinesiska samhället. Fallet med den unge designern från Hunan-provinsen som misshandlades till döds i ett häkte speciellt för olagliga migranter ledde till stor uppmärksamhet hos allmänheten när det publicerades, vilket i förlängningen var ett led i att häktningscentren avskaffades.
Mycket av nyhetssändningar och tidningsrapportering, särskilt om stora nationella ämnen, präglas fortfarande av propagandalik retorik och innehåller ingen kritik av det nuvarande regeringssystemet som helhet. Självcensuren är också ett stort problem, särskilt i Hong Kong.
Fortsättning följer!
Dag 3 forts.
Hejhej! Mona och Lovisa här igen. Här kommer en fortsättning på hur västvärlden uppmärksammade Kinas brist på mänskliga rättigheter via OS i Peking.
Som vi redan vet kvarstår många av de problem som genom åren försökts redas ut i Kinas regering. Personer fängslas och trakasseras enbart på grund av nyhetsartiklar eller information som spridits via internet och sms.
I juli 2003 förändrades den kinesiska mediabilden radikalt. Regeringsorgan förbjöds att leda kommersiella publikationer förutom en handfull regimstyrda tidningar. Marknaden skulle styra alla andra publikationer, vilket innebär en enorm skillnad i ett land där medierna traditionellt varit hårt styrda av regimen. I samband med reformen ökade också antalet tidningar, tidskrifter och tv-kanaler, och journalister gick längre och längre mot gränserna för censuren, särskilt genom att granska sociala missförhållanden.
To be continued...
Kinesiska muren
Dag 3
Hej bloggen, Mona och Lovisa här. Vi bestämde oss för att titta lite närmre på hur OS i Peking påverkade västvärldens syn på Kinas yttrandefrihet. Benoit Hervieu, talesman för reportrar utan gränser säger att det finns absolut ingen anledning att vara optimistisk eller tro att OS i Peking medverkade till någon förbättring av de mänskliga rättigheterna i Kina.
Enligt ett uttalande som publicerades på Parisbaserade Reportrar utan gränsers hemsida har Olympiska spelen i Peking varit en period som stimulerat arresteringar, domar, censur, bevakning och trakasserier av över 100 journalister, bloggare och oliktänkande.
Facit är mörkt. Åtminstone 47 pro-Tibet aktivister har enligt organisationen arresterats och minst 50 förespråkare för mänskliga rättigheter har satts i husarrest, trakasserats eller tvingats lämna Peking under spelen. Dessutom har minst 15 kinesiska medborgare arresterats för att ha sökt tillstånd att demonstrera. Detta tycker vi på bloggen är hemskt, hur vi kan vara så blinda och helt enkelt acceptera denna människotortyr på grund av dess åsikt. Inte särskilt demokratiskt!
Vidare räknar organisationen att minst 22 utländska journalister har attackerats, arresterats eller på annat sätt hindrats under spelen. De två amerikanska videobloggarna Brian Conley och Jeffrey Rae sitter för närvarande i häkte för att ha bevakat pro-Tibet aktivister. De har dömts till tio dagars fängelsestraff för att ha "stört den allmänna ordningen".
Paramilitärpoliser vid en nödfallsövning för allmänheten. Syftet var att höja säkerheten inför OS i Peking. (Foto: China Photos/Getty Images)
Dag 2
Yttrandefrihet omfattar rätten att yttra och föra fram åsikter utan censur, begränsning eller någon typ av bestraffning. FN:s deklaration formulerar rätten på följande sätt: "Denna rätt innefattar frihet för envar att utan ingripanden hysa åsikter och frihet att söka, mottaga och sprida upplysningar och tankar genom varje slags uttrycksmedel och utan hänsyn till gränser"
Det sägs att det inte är något fel på Kinas lagar, det enda som behövs är att staten bör följa dem. Trots att det finns lagar om yttrandefrihet i Kina, fortsätter regeringen sina hårda kontroll av just yttrandefrihet. Internet användare och journalister riskerar trakasserier, fängelse och dödsstraff för yttranden om politiskt känsliga ämnen. Detta skriver Amnesty på sin hemsida.
I och med att OS skulle hållas i Kina sommaren 2008 skärpte regeringen sin kontroll om vem som fick säga vad i media. De inhemska medierna är fortfarande hårt styrda av myndigheterna, som lägger sig i till exempel hur tidningar rapporterar kring korruption inom rättsväsendet och kan begära att vissa reportrar avskedas. Många internetsidor stängs ner och censureras, till exempel sidor som uttrycker kritik mot Kommunistpartiet.
Dag 1
Vi i gruppen!
