Användandet av internet har ökat explosionsartat de senaste åren. Många använder sig regelbundet av internet och chattar, läser nyheter eller spelar spel. Som i resten av världen har internet öppnat nya möjligheter till kontakter mellan människor och lättillgänglig information. Det okontrollerade informationsflödet har förstås uppfattats som problematiskt av den kinesiska regimen, som på olika sätt försökt skaffa sig kontroll över vad som skrivs.

Kontrollen genomförs till exempel genom olika filter som ger en möjlighet att filtrera bort vissa nyckelord eller teman, ofta fastnar ord som demokrati, Tibet, Falun Gong, 4 juni. En annan vanlig metod är att blockera sidor eller delar av sidor så att användarna inte kommer åt dem – Amnestys sidor är blockerade, men också ofta stora utländska nyhetssidor eller de delar på sidorna som handlar om Kina. DNS-kapning är en annan metod som gör att om man försöker komma in på en olämplig sida blir man omdirigerad till en annan eller får upp ett felmeddelande, vilket göra att det är svårt att se att sidan faktiskt är censurerad och inte bara felaktig.

Censuren kräver en avancerad teknik, och mycket av den tekniken som används av myndigheterna har utländska företag bistått med. Utländska företag har också bidragit med tekniker och underlättat censuren genom att skriva under självcensuravtal, något som är särskilt allvarligt när det gäller till exempel sökmotorer.